Dagen före julafton, fredag 23 december, får alla göteborgare chans att hugga en dubbelsignerad pocketbok till specialpris! Jag och Anne-Britt åker på "turne". Nåja, vi ska i alla fall besöka två bokhandlare; (vet ni förresten att det heter en bokhandel men två boklådor...mysko). Bokia Avenyn och Partille bokhandel blir det. Eftersom Anne-Britt hittat ett billig flyg torsdagen före julafton så blir det signering dan före dopparedan ;-)
Men vi försöker marknadsföra boken och berätta vilka kategorier den passar. Finns det nån som har fler tips på kategorier den skulle passa så känner er fria att kommentera och fylla på!
Här kommer våran lista:
SOM JULKLAPP ÄR DEN PERFEKT TILL:
TONÅRINGEN som vill veta vad som verkligen hände, som gillar sanna historier och romaner som fängslar. Det här är en lättläst dokumentärroman hämtad direkt från verkligheten. Vi hörde nyss om en 13-åring med lässvårigheter som verkligen gillar den.
TEKNIKNÖRDEN - som vill veta precis vad som hände, men skrivet på ett lättläst sätt. Rapporter, skisser etc finns i en bilaga. Experterna är också intervjuade.
BOKSLUKAREN - med drygt 400 sidor räcker boken ett tag, många vittnar om att de inte kan sluta läsa...
ROMANÄLSKAREN - Boken är som sagt skriven som en roman bara med den skillnaden att alltihopa faktiskt har hänt. Här finns kärlek, skratt, gråt, mamma-tonårsrelationen, gräl, vänskap, ilska, familjereslationer, värme.
DEN SOM BEHÖVER TRÖST & PEPP - Många, många har berättat hur upplyfta de känt sig när de läst boken. Anne-Britt har förmågan att dela med sig av sin väg på ett sätt som hjälper och stöttar.
Boken kan köpas här
Eller här
onsdag 30 november 2011
måndag 28 november 2011
Utsikt från ett kontor
När jobbet känns lite tungt kan man ju alltid muntra upp sig lite genom att kika på
jobbgrannens julpyntade hus. Observera att detta endast är ena sidan:-)
torsdag 24 november 2011
Kul norrlandstur väckte minnen
Hemma igen efter några intensiva dagar i norr med boksignering i Sundsvall och Harmånger. Lite extra kul att signera böcker hemma på ICA Starks i Harmånger. Minns så väl hur vi raggade annonser där till skoltidningen Lappskvaller. Och när vi pantade flaskor för att få ihop till lite smågodis:-)
Nu träffade jag bland andra min gamla lärare Erling Selling - han mindes till och med var jag satt i sjätte klass. Inte illa! Och sen kom även min gamle tränare Nisse som jag inte sett på 30 år. Där finns det svettiga minnen av vattentornsbacken och hårda träningspass uppför flishögarna vid bruket i Strömsbruk (numera nedlagt). Han var fortfarande i full fart med att träna ungdomar i Jättendals IF! Bland alla minnen fanns den gången jag faktiskt klådde Karin Svingstedt i skidspåret. Jag brukade som bäst komma trea - efter henne och den ständiga ettan Anita Toivonvirta (min kompis som alltid vann alla distrikstävlingar men senare lade av...). Men just den här gången knep jag andraplatsen :-)
Kul var det också att se scoutkompisen Gunilla som numera är gift med en fd dansbandsmusiker från Sven-Erics! Fick också en förfrågan från Harmångerskyrkan om jag inte kan komma och berätta om boken under våren en kväll - så det ska nog bli av.
Nu träffade jag bland andra min gamla lärare Erling Selling - han mindes till och med var jag satt i sjätte klass. Inte illa! Och sen kom även min gamle tränare Nisse som jag inte sett på 30 år. Där finns det svettiga minnen av vattentornsbacken och hårda träningspass uppför flishögarna vid bruket i Strömsbruk (numera nedlagt). Han var fortfarande i full fart med att träna ungdomar i Jättendals IF! Bland alla minnen fanns den gången jag faktiskt klådde Karin Svingstedt i skidspåret. Jag brukade som bäst komma trea - efter henne och den ständiga ettan Anita Toivonvirta (min kompis som alltid vann alla distrikstävlingar men senare lade av...). Men just den här gången knep jag andraplatsen :-)
Kul var det också att se scoutkompisen Gunilla som numera är gift med en fd dansbandsmusiker från Sven-Erics! Fick också en förfrågan från Harmångerskyrkan om jag inte kan komma och berätta om boken under våren en kväll - så det ska nog bli av.
torsdag 17 november 2011
På väg norrut - Bokia Sundsvall på lördag
Det har inte blivit mycket skrivet här på sistone - tiden rusar bara iväg.
I morgon är jag på väg norrut för att signera boken i Sundsvall på Bokia, lördag 19 november klockan 12-14 och på ICA Starks i Harmånger, söndag 20 november klockan 12-13. Ska bli skoj att vara lite på "hemmaplan" igen - mamma har affischerat i "byarna" så det blir spännande att se om nån kommer... Det var ju i Harmånger som min journalistiska banan började när jag blev redaktör för skoltidningen Lappskvaller :-)
Oj vad vi skrev, fotograferade, raggade annonser och konstruerade korsord (jag var en fena på just korsod minns jag...) Sedan trycktes hela härligtheten på skolans kopiator. Som jag minns det var vi mycket seriösa!
Idag är det en toppenartikel i Sundsvalls tidning om boken och min lilla "turné" på hemmaplan:
http://st.nu/kultur/1.4106565-att-lara-sig-orka-sin-borda
Idag ska jag prata om boken här i Kristinehamn på ett arrangemang i Broängskyrkan med det lustiga namet "Gubbröra med damer" (rapport kommer sen) kl 16 och i morgon på Bokmässan i Karlstad klockan 11. Har just fixat med en liten filmsnutt på Anne-Britt som jag ska prova att visa. Lägger upp den här när den är ordentligt klar.
Ha en bra dag alla där ute!
Nu ska det pluggas lite på distanskursen på min jobbfria dag.
I morgon är jag på väg norrut för att signera boken i Sundsvall på Bokia, lördag 19 november klockan 12-14 och på ICA Starks i Harmånger, söndag 20 november klockan 12-13. Ska bli skoj att vara lite på "hemmaplan" igen - mamma har affischerat i "byarna" så det blir spännande att se om nån kommer... Det var ju i Harmånger som min journalistiska banan började när jag blev redaktör för skoltidningen Lappskvaller :-)
Oj vad vi skrev, fotograferade, raggade annonser och konstruerade korsord (jag var en fena på just korsod minns jag...) Sedan trycktes hela härligtheten på skolans kopiator. Som jag minns det var vi mycket seriösa!
Idag är det en toppenartikel i Sundsvalls tidning om boken och min lilla "turné" på hemmaplan:
http://st.nu/kultur/1.4106565-att-lara-sig-orka-sin-borda
Idag ska jag prata om boken här i Kristinehamn på ett arrangemang i Broängskyrkan med det lustiga namet "Gubbröra med damer" (rapport kommer sen) kl 16 och i morgon på Bokmässan i Karlstad klockan 11. Har just fixat med en liten filmsnutt på Anne-Britt som jag ska prova att visa. Lägger upp den här när den är ordentligt klar.
Ha en bra dag alla där ute!
Nu ska det pluggas lite på distanskursen på min jobbfria dag.
måndag 24 oktober 2011
Okänd bok blir något mer känd...
Ja, hur gör man då, för att marknadsföra en helt okänd bok och en absolut okänd författare (eller snarare journalist)? Det tänkte jag berätta lite om här - eller i alla fall hur just jag gjorde (det finns säkert en massa andra sätt också som inte jag tänkt på... Tipsa gärna här om du har nån klurig idé!
Först en liten länk. Det är ju alltid spännande att se reaktionerna på det man skrivit. Här är en bloggare som tydligen läst senaste boken "Jag kommer sen" och berättar om ett helt spektrum av reaktioner (klicka på länken för att läsa:
Bloggare som läst "Jag kommer sen"
Men nu till min förra bok. Jag hade ju ingen erfarenhet av "bokmarknadsföring" så det fick till stor del gå på magkänsla. Och betänk - detta var innan facebook blev stort och innan var och en började blogga.
Till att börja med så kontaktade jag en rad tidningar och berättade helt enkelt Anders Olssons historia (som verkligen är faschinerande). Jag erbjöd dem artiklar (lite olika vinklade beroende på vilken tidning det gällde) om hans historia + bilder som jag tagit rätt många (måste vara bra kvalitet om nån tidning ska nappa så om du inte är duktig fotograf så kanske du ska ta hjälp av någon!).
Några köpte artiklar och bilder, andra nappade på själva tipset och gjorde egna reportage. Den första tiden blev det artiklar i bland annat Springtime, Cykla, Cykling, Aftonbladets söndagsbilaga, Kupé (den som ligger i alla tåg), Handikappidrott, ICA-kuriren, Broderskap, Leva med smärta, Lön & jobb och Kommunalarbetaren.
Det gäller ju att hitta tidningar som passar för historien och förse dem med material eller kontaktuppgifter så att de lätt själva kan göra något. Men min erfarenhet är att det inte räcker med att skicka ut mail, brev eller böcker. Man måste absolut ringa och få personlig kontakt med någon - sedan kan man skicka sitt material.
Så, en "krok" för media är alltså själva historien. En annan är ju jag som författare. Där fick jag lokaltidningarna på min uppväxtort att skriva artklar och all lokal- och regionspress där jag bor nu. Sammanlagt blev det många artiklar;-) När det gäller exempelvis Kommunalarbetaren så nappade den tidningen på Anders historia delvis för att han var medlem i Kommunal. Tidningen Lön & Jobb nappade för att jag då var HTF-medlem - så facktidningar är också ett "spår".
Man får helt enkelt "brainstorma" med sig själv eller vänner för att hitta uppslag på tidningar - eller googla runt på nätet - för det finns säkert en hel del man inte känner till eller tänkt på.
Sedan ringde jag också otaliga samtal till "morgonsoffornas" redaktioner och det resulterade i att Anders gästade soffan både i SVT och TV4. Dessutom blev han intervjuad en hel timme i radions P4 sent en kväll.
Jag skickade också pressmeddelande med text och bilder till alla lokaltidningar i Sverige - i hopp om att nån hade nyhetstorka ;-) Tog väldig tid att leta upp alla mailadresser och jag vet egentligen inte hur stor effekt det gav eftersom de flesta inte publicerar alla texter på nätet, men jag tyckte att det var värt ett försök.
Jag ringde också massor av tidningar och frågade om de ville ha recensionexemplar av boken - eftersom Sportförlaget inte automatiskt skickade ut böcker. Om de svarade ja så fick förlaget skicka ut böcker och det blev en del bra reccensioner!
Eftersom det var en ganska okänd bok och historia (då - när den kom ut 2006 hade Anders ännu inte hunnit bli så känd som idag) så mailade jag också till massor av bibliotek för att puffa för boken och fick många positiva kommentarer tillbaka.
Ja, det var nog det hela. Anders själv marknadsför ju boken på sin hemsida och när han är ute och föreläser - vilket ger god respons så klart. Den har hittills sålt (i inbunden form) närmare 9000 exemplar utan att Sportförlaget annonserat, vilket väl får betraktas som en helt okej upplaga för en första bok med minimal marknadsföringsbudget;-)
Först en liten länk. Det är ju alltid spännande att se reaktionerna på det man skrivit. Här är en bloggare som tydligen läst senaste boken "Jag kommer sen" och berättar om ett helt spektrum av reaktioner (klicka på länken för att läsa:
Bloggare som läst "Jag kommer sen"
Men nu till min förra bok. Jag hade ju ingen erfarenhet av "bokmarknadsföring" så det fick till stor del gå på magkänsla. Och betänk - detta var innan facebook blev stort och innan var och en började blogga.
Till att börja med så kontaktade jag en rad tidningar och berättade helt enkelt Anders Olssons historia (som verkligen är faschinerande). Jag erbjöd dem artiklar (lite olika vinklade beroende på vilken tidning det gällde) om hans historia + bilder som jag tagit rätt många (måste vara bra kvalitet om nån tidning ska nappa så om du inte är duktig fotograf så kanske du ska ta hjälp av någon!).
Några köpte artiklar och bilder, andra nappade på själva tipset och gjorde egna reportage. Den första tiden blev det artiklar i bland annat Springtime, Cykla, Cykling, Aftonbladets söndagsbilaga, Kupé (den som ligger i alla tåg), Handikappidrott, ICA-kuriren, Broderskap, Leva med smärta, Lön & jobb och Kommunalarbetaren.
Det gäller ju att hitta tidningar som passar för historien och förse dem med material eller kontaktuppgifter så att de lätt själva kan göra något. Men min erfarenhet är att det inte räcker med att skicka ut mail, brev eller böcker. Man måste absolut ringa och få personlig kontakt med någon - sedan kan man skicka sitt material.
Så, en "krok" för media är alltså själva historien. En annan är ju jag som författare. Där fick jag lokaltidningarna på min uppväxtort att skriva artklar och all lokal- och regionspress där jag bor nu. Sammanlagt blev det många artiklar;-) När det gäller exempelvis Kommunalarbetaren så nappade den tidningen på Anders historia delvis för att han var medlem i Kommunal. Tidningen Lön & Jobb nappade för att jag då var HTF-medlem - så facktidningar är också ett "spår".
Man får helt enkelt "brainstorma" med sig själv eller vänner för att hitta uppslag på tidningar - eller googla runt på nätet - för det finns säkert en hel del man inte känner till eller tänkt på.
Sedan ringde jag också otaliga samtal till "morgonsoffornas" redaktioner och det resulterade i att Anders gästade soffan både i SVT och TV4. Dessutom blev han intervjuad en hel timme i radions P4 sent en kväll.
Jag skickade också pressmeddelande med text och bilder till alla lokaltidningar i Sverige - i hopp om att nån hade nyhetstorka ;-) Tog väldig tid att leta upp alla mailadresser och jag vet egentligen inte hur stor effekt det gav eftersom de flesta inte publicerar alla texter på nätet, men jag tyckte att det var värt ett försök.
Jag ringde också massor av tidningar och frågade om de ville ha recensionexemplar av boken - eftersom Sportförlaget inte automatiskt skickade ut böcker. Om de svarade ja så fick förlaget skicka ut böcker och det blev en del bra reccensioner!
Eftersom det var en ganska okänd bok och historia (då - när den kom ut 2006 hade Anders ännu inte hunnit bli så känd som idag) så mailade jag också till massor av bibliotek för att puffa för boken och fick många positiva kommentarer tillbaka.
Ja, det var nog det hela. Anders själv marknadsför ju boken på sin hemsida och när han är ute och föreläser - vilket ger god respons så klart. Den har hittills sålt (i inbunden form) närmare 9000 exemplar utan att Sportförlaget annonserat, vilket väl får betraktas som en helt okej upplaga för en första bok med minimal marknadsföringsbudget;-)
onsdag 12 oktober 2011
Att börja med en "glimt"
Jag skulle ju berätta om marknadsföring, men det får bli senare.
Tänkte bara på detta hur jag börjat båda mina böcker - med en glimt från en dramatisk passage i boken. Själv tycker jag att det fungerat bra. Man kommer direkt in i handlingen och får sedan backa tillbaka och börja från början. Men då finns glimten (förhoppningsvis) i bakhuvudet och driver läsningen framåt.
Här är glimten från "Det finns ingen gräns":
Tänkte bara på detta hur jag börjat båda mina böcker - med en glimt från en dramatisk passage i boken. Själv tycker jag att det fungerat bra. Man kommer direkt in i handlingen och får sedan backa tillbaka och börja från början. Men då finns glimten (förhoppningsvis) i bakhuvudet och driver läsningen framåt.
Här är glimten från "Det finns ingen gräns":
Paralympics Aten
2004
Han känner hur han ler. Mungipornas dras uppåt som av osynliga
trådar. Jublet dånar och han känner vattendropparna i pannan.
De singlar sig ner som regndroppar mot en bilruta och ritar
mönster över näsan. Mest av allt mår han illa och det smakar
sura uppstötningar i munnen. Han hänger i staget till startpallen
och låter kroppen slappna av.
Vad tänker han på? Är det guldmedaljen som han vet att han
ska ta emot på podiet om någon timme när filmen från loppet
spelas upp på storbildskärmen ovanför prispallen och "Du gamla
du fria" ljuder över det blåskimrande bassängvattnet? Hans
första Paralympics-guld! Är det tevekamerorna som väntar och
de svenska journalisternas frågor om hur det känns? Och hur
svarar man egentligen på sånt?
Ingen skulle gissa att det han faktiskt tänker på just nu, just
i sorlet och upphetsningen över medaljen, är en plastkasse full
med pillerburkar.
"Den här segern är ingenting."
Precis så tänker han.
Den dagen för två år sedan, när han tog den sista morfintabletten
och kunde skicka tillbaka resten i den där kassen till
landstinget, det var segern.
Ingenting kan mäta sig med det.
tisdag 11 oktober 2011
Råmaterial ska förvandlas
Jaha, där satt jag då med drivor av korta episoder. De flesta tillkomna ganska enkelt - historien fick eget liv nånstans i den här processen och ville bara ut. Jag pusslade ihop alla episoder i en tidslinje - men började med en glimt från Paralympics (som inträffar ungefär mitt i boken). Sen hoppade jag tillbaka till Anders barndom.
När pusslet var klart såg jag ganska lätt var det kändes tunnt och behövde förstärkas eller var det kanske behövde kortas ner.
Med ett färdigt råmaterial var jag redo för VÄNNERNA! Provläsare av typen "helt vanliga läsare" kan inte överskattas. Jag fick massor av frågor om olika ställen där det kanske var lite oklart, där man såg upprepningar eller helt enkelt div språkfel. Här är det mycket bra att omge sig med olika typer av vänner som man milt kan "tvinga" att delta.
Efter vännernas insats var det dags för egenkritik och omskrivning, omskrivning, omskrivning.
Sen började jag leta förlag.
De flesta anger på sina hemsidor att de inte tar emot digitala manus, men vid en rundringning visade det sig vara det motsatta som gällde. De flesta ville ha materialet digitalt. Jag pratade och pratade - sålde in Anders historia helt enkelt och rätt snart fick jag svar från Sportförlaget (ett par veckor bara). "Vi ger ut den, men då ska den vara klar till bokmässan i september", Wow, det var då början av juni så det blev bråttom med bilder (som jag ville ha en hel del) och bildtexter samt utformningen.
Jag fick ett kontrakt skickat som jag funderade en hel del över (jag har några bra tips för andra som står inför kontraktsskrivande - så hör gärna av er i så fall). Jag lade till och drog ifrån och till slut var vi helt överens om villkoren.
Jag gjorde själv omslaget medan förlaget satte inlagan och skickade till mig för genomläsning och godkännande. I början av september var boken klar. Vilken känsla det var! Jag klappade mina 50 friex många gånger! Fast den första upplagan fick inget bra tryck på omslaget (också en lärdom) som inte var laminerat tillräckligt bra utan lätt blev skavt. Det rättade vi till på andra tryckningen där jag också såg till att boken fick ett snyggare omslag.
Nästa inlägg ska jag berätta lite om marknadsföring av typen "jobbigt men gratis"!
När pusslet var klart såg jag ganska lätt var det kändes tunnt och behövde förstärkas eller var det kanske behövde kortas ner.
Med ett färdigt råmaterial var jag redo för VÄNNERNA! Provläsare av typen "helt vanliga läsare" kan inte överskattas. Jag fick massor av frågor om olika ställen där det kanske var lite oklart, där man såg upprepningar eller helt enkelt div språkfel. Här är det mycket bra att omge sig med olika typer av vänner som man milt kan "tvinga" att delta.
Efter vännernas insats var det dags för egenkritik och omskrivning, omskrivning, omskrivning.
Sen började jag leta förlag.
De flesta anger på sina hemsidor att de inte tar emot digitala manus, men vid en rundringning visade det sig vara det motsatta som gällde. De flesta ville ha materialet digitalt. Jag pratade och pratade - sålde in Anders historia helt enkelt och rätt snart fick jag svar från Sportförlaget (ett par veckor bara). "Vi ger ut den, men då ska den vara klar till bokmässan i september", Wow, det var då början av juni så det blev bråttom med bilder (som jag ville ha en hel del) och bildtexter samt utformningen.
Jag fick ett kontrakt skickat som jag funderade en hel del över (jag har några bra tips för andra som står inför kontraktsskrivande - så hör gärna av er i så fall). Jag lade till och drog ifrån och till slut var vi helt överens om villkoren.
Jag gjorde själv omslaget medan förlaget satte inlagan och skickade till mig för genomläsning och godkännande. I början av september var boken klar. Vilken känsla det var! Jag klappade mina 50 friex många gånger! Fast den första upplagan fick inget bra tryck på omslaget (också en lärdom) som inte var laminerat tillräckligt bra utan lätt blev skavt. Det rättade vi till på andra tryckningen där jag också såg till att boken fick ett snyggare omslag.
Nästa inlägg ska jag berätta lite om marknadsföring av typen "jobbigt men gratis"!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)